Ja det kanske är grovt att kalla det tortyr men stundtals så har det faktiskt känts så!
Talar om min tvist med ACE (Nordic ACE, Ace Online och vad de väljer att kalla sig just idag)
Du har säkert hört historien till leda så jag skall inte dra den igen.. (finns att läsa i tidigare inlägg för dig som missat det)
Igår vad det iaf dags.. Skaraborgstingsrätt, Lidköping, kl 13.15 för muntlig förberedan som det så juridiskt och invecklat kallas. Helt enkelt så kallas båda parter i en tvist dit för att tala om sin sida i det hela och sen förhoppningsvis så kan man komma överens utan att behöva dra det hela vidare till domstol.
Har varit sååååå nervös för denna dag ända sedan jag fick kallelsen.. Men samtidigt så har jag hoppats på att den skulle betyda ett STOPP i den här tvisten som hållit på att "äta upp mig innifrån".
Kom dit med en mage som var allt annat en lugn.. knip, oro, spänning, rädsla, förväntan, förtvivlan..ja alla känslor du kan tänka dig, de fanns där! Så starka att de nästan gick att ta på!
Som moraliskt stöd hade jag med mig min käre svåger. Tack A för att du tog dig tid att hjälpa mig, och tack till min älskade syster och mor som tappert kämpade på i butiken medans vi åkte iväg för att "göra upp".
Har du läst inlägget före så förstår du vad jag menar när jag säger att denna dag hade jag garanterat blivit märkt med ett rött armband.. Alla känslor du kan tänka dig gick jag genom under den knappa timma som det hela pågick! Först oro..så ont i magen att jag höll på att gå av! När vi sedan började prata kände jag mig tuff och stark för att nästa sekund brista ut i gråt! Det är konstigt det där.. ena stunden var jag så arg och "laddad" för att få ut precis vad jag tyckte och kände om hur jag blivit behandlad för att en sekund senare vara tvungen att be om ursäkt för att jag inte kunde hålla tårarna borta! De gick inte att stoppa dem.. de bara kom! Jag kände mig minst i världen när den kvinna ACE hade som ombud (via telefonlänk från stockholm) pratade om hur ACE hade gjort alltig rätt och gjort de som jag blivit lovad.
Pyttsan, på en hundradels sekund gick jag från snyft och gråt till att bli riktigt förbannad! Och så höll vi på.. i nästan 1 timmas tid åkte mina känslor sitt livs största berg och dalbana. Det var ordentligt påfrestande så när vi tillslut "möttes på halva vägen" så kändes det faktiskt som en otrolig lättnad!
En dyr läxa har jag fått. Detta misstag kommer jag ALDRÌG någonsin mera att göra om! Men nu är jag snart fri!!! Ska bara föra över det belopp vi kommit överens om (trycka ner de i halsen på dem!) och sen är jag FRI och vill aldrig mer tänka på dem igen!
Så snart hoppas jag verkligen att jag har orken (och även tiden) att sätta mig och få klart min webbshopp så att den om allt går som det ska, kan vara uppe lagom till årsskiftet! Nu håller vi tummarna för att det flyter på så att det inte blir fler hinder på vägen.
Nu blir det nog en liten sen lunch tror jag... tomtegröt, kanel, socker och sirap. Sött och riktigt gottit! Bara snön ute som saknas.. ;)
Kramis